Med sociala aspekter av upphandling avses åtgärder som tryggar grundläggande rättigheter, likabehandling och principen om icke-diskriminering. Sociala aspekter är också positiv särbehandling och andra stödåtgärder för att skydda utsatta personer och förhindra utslagning. Vid socialt ansvarsfull upphandling beaktas upphandlingens konsekvenser på det omgivande samhället.
Upphandlingslagen gör det möjligt att ta hänsyn till många ansvarsfaktorer vid upphandling. Vid upphandling kan till exempel följande sociala aspekter tas i beaktande:
Sociala aspekter kan beaktas i flera olika skeden av upphandlingen:
FN:s medlemsländer har kommit överens om att främja hållbar utveckling i hela världen. FN:s åtgärdsprogram för hållbar utveckling Agenda 2030 innehåller sammanlagt 17 mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDG) inklusive otaliga tilläggsmål.
Målen trädde i kraft 2016 och avsikten är att de ska uppnås senast 2030. Målet är en hållbar utveckling som tar hänsyn till miljön, ekonomin och människan på lika villkor samt att utrota extrem fattigdom och stärka den globala freden. Målen för hållbar utveckling tar hänsyn till sambandet mellan globala problem. Målen utgör därför en helhet där ett mål inte kan främjas på bekostnad av ett annat. Sivun sisältö
Det lönar sig att identifiera en upphandlings sociala risker redan innan upphandlingen inleds. Vissa kategorier av produkter och tjänster kan vara förknippade med en större risk än andra när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetslivets grundläggande rättigheter. Det lönar sig att uppmärksamma bland annat servicesektorn, tillverkningslandet, produktionskedjans längd samt hur arbetsintensiv tillverkningen av produkten är. Dåliga arbetsförhållanden har rapporterats bland annat inom beklädnads-, elektronik-, sjukhusutrustnings- och gruvindustrin samt inom jordbruket, livsmedelsproduktionen och byggbranschen.
Också i Europa och Finland förekommer arbetsrelaterat utnyttjande såsom undermålig lönesättning, diskriminering och människohandel. I Finland förekommer utnyttjande av arbetskraft särskilt inom lågavlönade arbetsintensiva branscher såsom städ-, byggnads-, restaurang- och servicebranschen.
I planeringsskedet kan en riskanalys stöda den upphandlande enheten med att hitta de effektivaste metoderna för att beakta sociala aspekter. Vid tolkningen av riskanalysens resultat lönar det sig att beakta upphandlingens värde.
Vid planeringen av en upphandling kan hörande av användargrupper ofta ha en betydande inverkan på upphandlingens kvalitet och slutresultat. En marknadsdialog med leverantörerna kan ge upphov till idéer om hur man kan genomföra socialt ansvarsfulla upphandlingar. Med hjälp av marknadsdialogen kan man också få en realistisk uppfattning om hurdana sociala kriterier de potentiella anbudsgivarna kan uppfylla.
Det rekommenderas att man sätter upp sådana sociala kriterier som innebär en så liten administrativ börda som möjligt för anbudsgivarna. Alltför krävande lämplighetskrav kan påverka i synnerhet små och medelstora företags möjligheter till och motivation för att delta i anbudsförfarandet. Den tid som reserveras för att lämna in anbudsansökan och anbud ska också anpassas i förhållande till de sociala kriterier som används.
Den upphandlande enheten har mycket stor frihet när det kommer till att beskriva föremålet för upphandlingen. Det finns inga begränsningar i upphandlingslagstiftningen vad gäller själva föremålet för upphandlingen, utan den upphandlande enheten kan beskriva föremålet på vilket som helst sätt som uppfyller behoven. De sociala kriterierna måste dock vara kopplade till föremålet för upphandlingen. Även principerna för icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och fri rörlighet för varor ska beaktas.
Om den upphandlande enheten är osäker på om det lönar sig att fastställa sociala kriterier för varan eller tjänsten som upphandlas, kan enheten utöver ett neutralt anbud även be om ett socialt ansvarsfullt alternativ. I sådana fall ska minimikrav för varan eller tjänsten utarbetas och tillämpas på bägge alternativen. I upphandlingsannonsen ska också anges huruvida det är tillåtet att lämna endast alternativa anbud.
Föremålet för upphandlingen kan beskrivas med hjälp av tekniska specifikationer. De tekniska specifikationerna ska vara noggranna och tydliga. Specifikationerna kan också inkludera sociala aspekter, om de har en koppling till varan eller tjänsten som upphandlas. Anbud som inte uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna ska förkastas. Av detta skäl ska endast de mest väsentliga kraven inkluderas.
Godkända sociala krav är till exempel beaktande av samtliga användares behov, inklusive personer med funktionsnedsättning, eller krav på att anordningen har en viss ergonomisk egenskap som tryggar anordningens tillgänglighet. Vid upphandling av varor ska kraven ha en koppling till varornas egenskaper, effektivitet eller produktionsprocessen. Däremot kan man i de tekniska specifikationerna inte beakta krav i anslutning till arbetstagarnas arbetsförhållanden i produktionsprocessen för varan som upphandlas.
De upphandlande enheterna kan själva beskriva kapaciteten och de funktionella egenskaperna hos föremålet för upphandlingen, eller hänvisa till standarder eller märken. I strävan efter till exempel hinderfrihet kan det bästa slutresultatet nås när man lämnar utrymme för kreativitet och utmanar leverantörerna att utveckla innovativa lösningar.
Tillgänglighet innebär att en vara, lokal eller tjänst är lättillgänglig. I beskrivningen av föremålet för upphandlingen kan den upphandlande enheten ställa krav som garanterar att varan eller tjänsten som upphandlas lämpar sig för alla användare och befolkningsgrupper. När föremålet för upphandlingen ska användas av fysiska personer ska beskrivningen av föremålet för upphandlingen i regel göras upp så att hänsyn tas till kriterier som gäller tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och till formgivning med tanke på samtliga användares behov (Upphandlingslagen 71 §).
Bestämmelser om tillgänglighet inom byggande har utfärdats genom förordning av statsrådet. För många upphandlingar existerar inga standarder för tillgängligheten hos tjänsterna, de elektroniska systemen och varorna. I sådana fall ska den upphandlande enheten beakta tillgängligheten inom planeringen och genomförandet av upphandlingen.
Kraven på jämställdhet och likabehandling kräver också tillgänglighet. Tillgängligheten kan vara teknisk eller innehållsmässig. Teknisk tillgänglighet är till exempel att tekniska hjälpmedel är interoperabla med en webbtjänst. Begriplighet och tydligt språk är också ett sätt att trygga innehållsmässig och kognitiv tillgänglighet.
Hinderfriheten och tillgängligheten kan testas som en del av upphandlingsförfarandet. Detta ska i så fall anges i upphandlingsannonsen eller anbudsförfrågan. Anbudsgivarna ska också på förhand få veta vilka aspekter som testas och vad som beaktas i testningen.
Den upphandlande enheten kan göra det lättare för anbudsgivaren att bevisa att de sociala kriterierna uppfylls genom att be om intyg eller märken som beviljas av en tredje part. Olika certifikat underlättar tillsynsuppgifterna för den upphandlande enheten. De gör att den upphandlande enheten inte själv behöver göra en detaljerad auditering av leveranskedjans olika skeden. Märkningen som används ska vara objektiv och tillgänglig för alla anbudsgivare. Certifieringsstandarderna kan vara nationella, europeiska eller internationella.
Det mest kända certifieringssystemet för etisk handel i Finland är Rättvis handel som förvaltas av organisationen Fairtrade International (FLO). Produktionen av varor inom Rättvis handel följer vissa krav när det kommer till miljöfrågor, arbetskraft och social hållbarhet. Inom Rättvis handel får producenten utöver garantipriset ett tillägg som är avsett för socialt hållbara projekt som utvecklar produktionen. Ett annat vanligt certifieringssystem är märket Rainforest Alliance. Märkena för Rättvis handel och Rainforest Alliance används till exempel på bananer, kaffe, te, kakao, choklad och blommor.
Upphandlingslagen gör det möjligt att reservera upphandlingar för arbetscentraler, sociala företag eller motsvarande leverantörer, eller för fullgörande inom ramen för program för att främja sysselsättningen hos personer med funktionsnedsättning. Minst 30 procent av arbetstagarna på arbetscentralen, hos leverantörerna eller inom programmet ska vara personer med funktionsnedsättning eller andra utsatta arbetstagare. Om en upphandling är reserverad ska detta framgå i upphandlingsannonsen. Vid reserverade upphandlingar kan bara de leverantörer som uppfyller kraven lämna anbud, så anbudsförfarandet ordnas mellan leverantörerna i fråga.
Med arbetscentral avses en organisation vars mål för verksamheten är att sysselsätta personer med funktionsnedsättning. Enligt socialvårdslagen ska föremålet för arbetsprogrammen i huvudsak vara verksamhet som riktar sig till personer med funktionsnedsättning.
Verksamheten inom sociala företag baserar sig på lagen om sociala företag. Ett socialt företag producerar varor och tjänster för marknaden och strävar efter vinst, precis som andra företag. Ett socialt företag betalar alla sina arbetstagare lön enligt kollektivavtalet och företaget har antecknats i handelsregistret. Skillnaden jämfört med andra företag är att minst 30 procent av arbetstagarna vid ett socialt företag har nedsatt arbetsförmåga eller är långtidsarbetslösa. Företaget ska vara antecknat i arbets- och näringsministeriets register över sociala företag. Endast företag som antecknats i registret får kalla sig ett socialt företag och använda dess logo i sin affärsverksamhet och marknadsföring. För att delta i anbudsförfarandet krävs också att de fastställda kriterierna för arbetscentraler uppfylls.
En marknadskartläggning kan vara ett bra sätt att reda ut vilka organisationer som uppfyller kraven för reserverade upphandlingskontrakt och som kan genomföra den planerade upphandlingen. En upphandling kan också delas upp så att enskilda delar av den reserveras för till exempel sociala företag.
Den upphandlande enheten kan ställa minimikrav på anbudsgivarens sociala lämplighet. Kraven ska vara icke-diskriminerande, proportionella och kopplas till föremålet för upphandlingen. Lämplighetskraven kan gälla personalens kompetens, den tekniska kapaciteten, tidigare erfarenheter och yrkesskicklighet samt den ekonomiska och finansiella situationen. En leverantör kan delta i anbudsförfarandet endast om den uppfyller kraven. Den upphandlande enheten ska anpassa nivån på de sociala lämplighetskraven enligt upphandlingens storlek, behov och mål.
Om en upphandling kräver specialkompetens inom det sociala området kan de sociala aspekterna beaktas i bedömningen av anbudsgivarnas lämplighet. En anbudsgivares "sociala prestanda" eller "sociala ansvar" kan beaktas, förutsatt att detta är kopplat till anbudsgivarens tekniska prestanda, som i sin tur är nödvändig för att genomföra en viss upphandling.
Alla anbudsförfarande som överstiger EU-tröskelvärdena ska följa de obligatoriska grunderna för uteslutning. Vid nationell upphandling kan den upphandlande enheten välja om de obligatoriska grunderna för uteslutning ska tillämpas på upphandlingen. Om en anbudsgivare är dömd för något av de brott eller försummelser som anges i 80 § i upphandlingslagen, ska den upphandlande enheten i regel utesluta anbudsgivaren från anbudsförfarandet. Obligatoriska grunder för uteslutning är till exempel människohandel, vissa ekonomi- och arbetsbrott samt deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet. Den lagstridiga gärningen ska ha konstaterats med en högst fem år gammal lagakraftvunnen dom.
Försummelse av social- och arbetsrättsliga skyldigheter som av prövning beroende grund för uteslutning
En upphandlande enhet kan i enlighet med 81 § i upphandlingslagen inom ramen för sin prövningsrätt utesluta en anbudsgivare som har brutit mot Finlands eller EU:s lagstiftning, kollektivavtal, internationella avtal eller miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. De internationella avtal som den upphandlande enheten kan hänvisa till finns uppräknade i bilaga C till upphandlingslagen.
Den upphandlande enheten måste kunna bevisa att anbudsgivaren har brutit mot sina skyldigheter. Det är i allmänhet lätt att bevisa brottslig verksamhet som skett inom Finlands gränser. Social- och arbetsrättsliga skyldigheter kan till stor del kontrolleras utifrån utredningar som fås ur olika register. När det gäller verksamhet inom Europeiska Unionen är det svårare att kontrollera.
Handlingar som utfärdats i ett annat EU-land (t.ex. examensbetyg och andra intyg) måste accepteras om de erbjuder lika goda garantier som inhemska handlingar. Det är dock på den upphandlande enhetens ansvar att kontrollera att intyg som utfärdats i ett annat land är riktiga. De största hindren för att kontrollera utländska intyg är intygens språk, att deras form avviker från den finländska och att lagstiftningen skiljer sig mellan EU-länder.
Det är ännu svårare att kontrollera produktionen utanför EU. I många fall skulle den upphandlande enheten behöva övervaka primärproduktionen direkt för att kunna konstatera att de social- och arbetsrättsliga skyldigheterna uppfylls. De upphandlande enheterna har sällan resurser eller förutsättningar att genomföra kontrollbesök eller skaffa revisionstjänster för utländska objekt.
Vid jämförelsen av anbud kan sociala kriterier användas för att trygga behoven hos särskilt utsatta befolkningsgrupper. Kriterierna måste kopplas till föremålet för upphandlingen, de ska vara relevanta i bedömningen av den totalekonomiska fördelaktigheten och de får inte ge den upphandlande enheten obegränsad valfrihet. Sociala aspekter kan beaktas i jämförelsegrunderna till exempel genom att man jämför faktorer som berör personalen.
Jämförelsegrunderna får inte vara diskriminerande, till exempel så att i praktiken endast en anbudsgivare har möjlighet att få en fördel i förhållande till andra. Det att endast få kan få konkurrensfördelar gör inte ett kriterium diskriminerande. De ovan nämnda förutsättningarna måste dock vara uppfyllda.
Den upphandlande enheten bör från fall till fall överväga om den ska inkludera kraven på de sociala aspekterna i anbudsgivarnas lämplighetskrav eller i jämförelsegrunderna. Jämförelsegrunderna ska anges på förhand i förfrågningsunderlaget.
Om ett onormalt lågt anbud ges ska den upphandlande enheten be anbudsgivaren om en förklaring till detta. Förklaringarna kan gälla fullgörandet av miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter samt underentreprenader och underleverantörernas fullgörande av motsvarande skyldigheter. De begärda förklaringarna kan gälla till exempel arbetarskydd, betalning av socialavgifter, betalning för övertidsarbete, säkerhet i arbetet samt tillämpning av bestämmelserna om förbud mot olagligt arbete. Den upphandlande enheten kan också begära förklaringar om efterlevnaden av tillämpliga kollektivavtal samt om iakttagandet av de internationella avtal som nämns i bilaga C till upphandlingslagen.
Den upphandlande enheten är skyldig att förkasta ett onormalt lågt anbud i en situation där det låga priset beror på att skyldigheter enligt miljö-, social- eller arbetslagstiftningen har försummats. Ett anbud får däremot inte förkastas om det finns ett godtagbart skäl till det låga priset. Vad som är ett godtagbart skäl hör till den upphandlande enhetens prövningsrätt.
Den upphandlande enheten kan ställa särskilda villkor för upphandlingskontraktets sociala aspekter. Villkoren ska vara icke-diskriminerande och de ska anges i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande enheten kan som avtalsvillkor kräva att leverantören i sin leveranskedja förbinder sig till skyldigheterna för social hållbarhet, det vill säga minimikrav på ansvarstagande (så kallad code of conduct). Utgångspunkten är att leverantören åtar sig att tillverka produkten under förhållanden som är förenliga med code of conduct-villkoren ifall minimikraven som föreskrivs i villkoren överstiger skyldigheterna i den nationella lagstiftningen. I anbudsförfrågan och avtalet kan man också inkludera ett krav på att internationella avtal, till exempel ILO-konventioner, ska följas.
Detta förutsätter samarbete mellan den upphandlande enheten och leverantören under kontraktstiden och övervakning av att skyldigheterna fullgörs.
Vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster som gäller långvariga vård- och klientförhållanden ska kontraktets längd och andra kontraktsvillkor slås fast så att kontraktet inte har oskäliga eller oändamålsenliga följder för dem som använder tjänsterna. Som exempel kan nämnas tjänster för äldre personer med minnessjukdomar, för rehabiliteringsklienter inom mentalvården och för personer med funktionsnedsättning samt tjänster som hänför sig till barnskyddet.
Syftet med ett sysselsättningsvillkor är att skapa sysselsättningsmöjligheter för unga, långtidsarbetslösa, studerande, äldre, personer med funktionsvariation, invandrare och partiellt arbetsföra. Den upphandlande enheten kan använda sysselsättningsvillkoret på två sätt, antingen så att den valda anbudsgivaren förbinder sig att sysselsätta ett visst antal personer som uppfyller sysselsättningsvillkoret, eller så att sysselsättningsvillkoret är en jämförelsegrund i anbudsförfrågan.
Den upphandlande enheten bör bedöma huruvida den använder sig av sysselsättningsvillkor som lämpar sig för upphandlingen i fråga. Lämpliga sysselsättningsvillkor är sådana som gör att leverantören kan hitta arbetsuppgifter som lämpar sig för sådana personer som ska sysselsättas inom upphandlingen. Det lönar sig också att beakta arbetsmarknadssituationen inom olika branscher. Den upphandlande enheten kan i anbudsförfrågan nämna eventuella stöd
som anbudsgivaren kan ansöka om. Man kan till exempel ofta få lönesubventioner för att anställa långtidsarbetslösa.
Den upphandlande enheten ska i anbudsförfrågan slå fast sysselsättningsvillkorets innehåll. Om sysselsättningsvillkoret är obligatoriskt för alla anbudsgivare ska den upphandlande enheten meddela antalet personer som ska sysselsättas, längden på arbetsförhållandena och vilka villkor den som sysselsätts ska uppfylla. Ett villkor kan till exempel vara att den som sysselsätts ska vara långtidsarbetslös.
Om sysselsättningsvillkoret används som jämförelsegrund får anbudsgivaren tilläggspoäng för löftet om att sysselsätta personer som uppfyller kriterierna. I sådana fall ska man i planeringsskedet av upphandlingen bedöma vad som är en lämplig viktning för poängsättningen av kriteriet och slå fast grunderna för poängsättningen.
Anbudsgivarna behöver inte uppfylla det sysselsättningsvillkor som anges i anbudsförfrågan vid tidpunkten då anbudet lämnas in. Anbudsgivaren förbinder sig i sitt anbud att sysselsätta enligt anställningsvillkoret om den blir vald till leverantör. Man kan ange uppföljnings- och övervakningsvillkor för sysselsättningsvillkoret i anbudsförfrågan. Därtill kan man ange ett ersättningsvillkor för den händelse att leverantörer som valts inte uppfyller sysselsättningsvillkoret under kontraktsperioden enligt överenskommelse.
Det lönar sig att skriva in egna villkor för övervakningen av avtalsvillkoren i upphandlingskontraktet. Man kan exempelvis kräva att leverantören utarbetar en plan över hur sysselsättningsvillkoret ska uppfyllas, och kräva rapporter under avtalsperioden. Den upphandlande enheten kan kräva att producenten övervakar hur de sociala skyldigheterna uppfylls under hela produktionskedjan. När det gäller inhemska leverantörer kan avtalsvillkoren för arbetsrättigheter och mänskliga rättigheter övervakas genom besök hos leverantörerna och/eller genom krav på en ansvarsrapport.
Den upphandlande enheten kan i kontraktet kräva rätt att besöka produktionslokalerna för övervakning under avtalsperioden. I Finland utövar också myndigheterna tillsyn inom många branscher. Av utländska leverantörer kan man till exempel be om en ansvarsrapport, ett intyg över BSCI-revision, SA 8000-certifikat eller en motsvarande utredning. Den upphandlande enheten kan också be leverantören om en fritt formulerad utredning. På arbets- och näringsministeriets webbplats om samhällsansvar finns en modellblankett för självutvärdering på finska, svenska och engelska.
Den upphandlande enheten kan förbereda sig på eventuella problem som uppstår under avtalsperioden genom att inkludera avtalsrättsliga påföljder i kontraktet. Påföljderna kan till exempel vara en plan för korrigerande åtgärder som krävs av leverantören inom en viss tidsfrist, en begränsning av beställningarna tills överträdelsen har åtgärdats, ett avtalsvite eller en möjlig uppsägning av kontraktet som följd av vissa överträdelser. Sanktionerna ska dock vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Det är också bra att notera att incitament kan vara effektivare än sanktioner när det kommer till att driva ärenden framåt. Att förbättra ansvarssituationen i samarbete med leverantören är mer fruktbart än böter och uppsägning av kontrakt.
Upphandlingar som inte omfattas av upphandlingslagstiftningen ska följa lagstiftningen som styr förvaltningsverksamhet och principerna i grundavtalet för respektive organisation. Vid upphandlingar som understiger tröskelvärdena har den upphandlande enheten således omfattande prövningsrätt när det gäller att välja lämpliga sociala kriterier.
Handböcker och instruktioner för beaktande av sociala aspekter vid upphandling:
Kommissionens handledning: Socialt ansvarsfull upphandling: En handledning till sociala hänsyn i offentlig upphandling. 2:a upplagan. (2021)
ANM:s Handledning till socialt ansvarsfull upphandling (2017):
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/160319
Työperäinen hyväksikäyttö ja julkiset hankinnat – Opas riskien huomioimiseen Suomessa. Heuni, 2021.
Minimikraven på socialt ansvarstagande och användningen av dem, utarbetade i samarbete mellan Hansel och Samarbetsforumet för offentlig upphandling:
Minimikrav på ansvarstagande (Code of Conduct) (vm.fi)
Minimikrav på ansvarstagande (Code of Conduct) (Wordfil, på finska)
Avtalsvillkor i anslutning till minimikraven på ansvarstagande (Wordfil, på finska)
Opas vastuullisiin elintarvikehankintoihin – suosituksia vaatimuksiksi ja vertailukriteereiksi. Motiva, 2020.
Kohti vastuullisia tekstiilihankintoja-opas. Reilu kauppa ry, 2021.
Toolbox - Socially Responsible Workwear. A Guide for public purchasers (2018).
Asiakasosallisuuden huomioiminen julkisissa hankinnoissa. Kommunförbundet, 2022.
Hankinnoilla työllistämisen opas. Kommunförbundet, 2023.
Användbart material, webbsidor och redskap:
ILO:s konventioner: Ilo-avtal (tem.fi, på finska))
Ett av målen för hela Finlands gemensamma strategi för offentlig upphandling är social hållbarhet: Slutrapport 2020 - 2023 för åtgärdsprogrammet
THL, Helsingfors och Vanda stad genomförde 2017–2020 projektet Sosiaalisia innovaatioita ja työtä julkisilla hankinnoilla (SIEPP).
Finnwatchs webbplats om auditerings- och certifieringssystem: Auditointi- ja sertifiointijärjestelmät (finnwatch.org)
Motivas databank om socialt ansvar: Sosiaalinen vastuu julkisissa hankinnoissa - Motiva
Handbok för planering och byggande av tillgängliga och framkomliga miljöer: Tillgängliga byggnader och deras omgivningar Miljöministeriet, Niina Kilpellä och BygginfoAb, 2019.
Arbetsbok för projektet Opastamisen ekosysteemi: Opas opastajalle
Regionförvaltningsverkets sidor om tillgänglighet: Om tillgänglighet - Tillgänglighetskrav
Vinkkejä vastuullisten kehitysmaahankintojen tekemiseen Reilukauppa.fi, 2017.
Sosiaalisten vastuullisten hankintojen riskianalyysi. Hankintakeino, 2019.
Suomen Tekstiili ja Muoti ry:s Handbok om textilfibrer (på finska) där man bland annat har undersökt produktionens sociala ansvar. (2022)
Nordiska ministerrådets rapport om offentlig upphandling och hållbarhetsmål (2021)
Itseopiskelumateriaali julkisilla hankinnoilla työllistämiseen. Hankintakeino, 2019.
Työllistämisehto hankinnoissa - Selvitys nykytilasta, haasteista ja ratkaisuista. En rapport beställd av FM och Kommunförbundet, 2022.
Frågor kring tillämpningen av upphandlingslagen och förfaranden vid offentlig upphandling
Vi betjänar upphandlande enhet i ärenden som gäller offentlig upphandling, speciellt rådgivning om lagstiftningen. Vi rekommenderar att du i första hand använder vår serviceadress.