Den upphandlande enheten kan vid beskrivningen av föremålet för upphandlingen, i de grunder för totalekonomisk fördelaktighet som anges i anbudsförfrågan eller i villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att föremålet för upphandlingen motsvarar de miljömässiga, sociala eller andra egenskaper som krävs.
Bestämmelsen gör det möjligt att direkt ställa krav på ett visst märke i stället för att hänvisa till dess grunder. Syftet med bestämmelsen är att betona hänsynen till miljöaspekter och sociala aspekter, att förenkla förfarandena och att minska de upphandlande enheternas administrativa börda. Syftet är däremot inte att styra de upphandlande enheterna till att kräva ett visst märke. För att kravet på ett märke inte ska leda till att små och medelstora företag, som inte alltid har råd att förvärva det erforderliga märket, utesluts från anbudsförfarandet, bör den upphandlande enheten använda prövning från fall till fall för att undvika en avsmalning av marknaden. Den upphandlande enheten är alltså inte förpliktad att hänvisa till ett märke, utan den kan fortfarande på andra sätt definiera de egenskaper som föremålet för upphandlingen ska ha. Den upphandlande enheten kan till exempel definiera föremålet för upphandlingen genom att ställa vissa krav och konstatera vilka märken som åtminstone uppfyller kraven, dock utan att kräva att märkena ska användas.
En förutsättning för kravet på ett särskilt märke är att samtliga följande villkor uppfylls:
En upphandlande enhet som kräver att ett särskilt märke ska användas ska godta alla märken som bekräftar att föremålet för upphandlingen uppfyller likvärdiga märkeskrav.
Om den upphandlande enheten inte kräver att föremålet för upphandlingen uppfyller alla märkeskrav eller om märket omfattar andra krav som inte är kopplade till föremålet för upphandlingen, ska enheten ange vilka krav som är kopplade till föremålet för upphandlingen och vilka märkeskrav det hänvisas till. Således får den upphandlande enheten i dessa fall inte uppställa märket i fråga som krav. I stället ska enheten specificera vilka av märkeskraven föremålet för upphandlingen ska uppfylla. Den upphandlande enheten kan definiera föremålet för upphandlingen genom att hänvisa till de detaljerade specifikationerna för märket eller vid behov till de delar av specifikationerna som hänför sig till föremålet för upphandlingen och som lämpar sig för definition av föremålets egenskaper. Syftet med bestämmelsen är att garantera att det blir klart för alla anbudsgivare vilka egenskaper som krävs av föremålet för upphandlingen.
Om en anbudsgivare bevisligen inte har haft möjlighet att få tillgång till det särskilda märke som angetts av den upphandlande enheten, eller ett likvärdigt märke, inom de angivna tidsfristerna, av orsaker som är oberoende av anbudsgivaren, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel. Sådana bevismedel är teknisk dokumentation från tillverkaren, förutsatt att anbudsgivaren bevisar att de byggentreprenader, varor eller tjänster som den ska tillhandahålla uppfyller de särskilda märkeskraven eller de specifika krav som angetts av den upphandlande enheten.
Frågor kring tillämpningen av upphandlingslagen och förfaranden vid offentlig upphandling
Vi betjänar upphandlande enhet i ärenden som gäller offentlig upphandling, speciellt rådgivning om lagstiftningen. Vi rekommenderar att du i första hand använder vår serviceadress.