Tillämpning av försörjningslagen: sektorer

Försörjningslagen tillämpas endast på de sektorer som särskilt nämns i lagen.

Energiförsörjning

Försörjningslagen tillämpas på tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, överföring eller distribution av gas eller värme. Lagen tillämpas även på leverans av gas och värme till dessa nät och på skötseln av systemansvar enligt naturgasmarknadslagen (508/2000).

Lagen tillämpas inte om ett offentligt företag eller en upphandlande enhet som fått en särskild rättighet eller ensamrätt levererar gas eller värme som uppstår som biprodukt till ett nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, när följande villkor uppfylls:

1. gasen eller värmen produceras för utövande av annan verksamhet än den som avses i 1 mom.,
2. syftet med leverans till det publika nätet är att ekonomiskt utnyttja den energi som uppstår som biprodukt, och
3. den andel av den totala produktionen av gas eller värme som ska levereras till det publika nätet uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, räknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, det innevarande året medräknat.

Försörjningslagen tillämpas på tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, överföring eller distribution av el.

Försörjningslagen tillämpas även på leverans av el till ovan nämnda nät och på skötseln av systemansvar enligt elmarknadslagen (588/2013).

Lagen tillämpas inte om ett offentligt företag eller en upphandlande enhet som fått en särskild rättighet eller ensamrätt levererar el till ett nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, när följande villkor uppfylls:

1. elen produceras för utövande av annan verksamhet än den som avses i 3 mom.,
2. syftet med leverans till det publika nätet är att jämna ut variationerna i enhetens egen förbrukning,

och

3. den el som ska levereras till det publika nätet utgör högst 30 procent av enhetens totala produktion av energi, räknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, det innevarande året medräknat.

Lagen tillämpas på verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område för prospektering eller brytning av bränntorv. Lagen tillämpas inte på anskaffning av energi eller av bränsle för energiproduktion i samband med energiförsörjning.

Uteslutningsbeslut enligt artikel 30 i försörjningsdirektivet 2004/17/EG; produktion och försäljning av el: Genom kommissionens beslut 19.6.2006 är elproduktionen och elförsäljningen i Finland, med undantag för Åland, befriade från tillämpningen av försörjningsdirektivet enligt artikel 30 i direktivet. Beslutet grundar sig på en ansökan till kommissionen som lämnats av Finland och aktörer inom sektorn. Beslutet finns i sin helhet i Europeiska unionens officiella tidning (EUT 21.6.2006 L168/33).

Vattentjänster

Försörjningslagen tillämpas på sådant ledande och sådan behandling och leverans av vatten för användning som hushållsvatten som avses i lagen om vattentjänster (119/2001).

Lagen tillämpas också på upphandling och projekttävlingar som genomförs eller anordnas av en upphandlande enhet som bedriver vattentjänster som avses ovan och som har anknytning till

1. bortledande eller behandling av spillvatten (avloppsvatten) eller dagvatten,
2. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering, under förutsättning att den volym vatten som avses bli använd som hushållsvatten är större än 20 procent av den totala vattenmängd som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- eller dräneringsanläggningar.

Lagen tillämpas inte om ett offentligt företag eller en upphandlande enhet som fått en särskild rättighet eller ensamrätt levererar hushållsvatten till ett nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, när följande villkor uppfylls:

1.  hushållsvatten produceras för utövande av annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller 2 mom.,
2. syftet med leverans till det publika nätet är att jämna ut variationerna i enhetens egen förbrukning,

och

3. andelen överflödigt hushållsvatten som ska levereras till det publika nätet är högst 30 procent av enhetens totala produktion av hushållsvatten, räknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, det innevarande året medräknat.

Försörjningslagen tillämpas inte vid upphandling av råvatten som en upphandlande enhet företar. Med råvatten avses ytvatten som används för produktion av dricksvatten.

Enheter som enbart bedriver hantering av avloppsvatten omfattas av den allmänna upphandlingslagen

I den nya försörjningslagen, som trädde i kraft vid ingången av år 2017, ändras ställningen för de enheter som endast bedriver avloppsvattenhantering i upphandlingslagstiftningen. Enligt den nya lagstiftningen omfattas endast uppgifter som gäller hushållsvattentjänster alltid av försörjningslagen. Enligt de tidigare lagbestämmelserna omfattades också enheter som enbart bedrev avloppsvattenhantering av försörjningslagen. Med stöd av den reviderade upphandlingslagstiftningen omfattas dessa enheter dock av den allmänna upphandlingslagen.

I fråga om avloppsvatten omfattar försörjningslagens tillämpningsområde vattentjänster endast när samma aktör har hand om avloppsvattnet och hushållsvattnet. Detsamma gäller avloppshantering av dagvatten. Preciseringen ovan föranleds av försörjningsdirektivet. I direktivet avgränsas verksamheten i nät för vattentjänster till produktion, transport eller distribution av dricksvatten. Bortledande och behandling av avloppsvatten omfattas av försörjningsdirektivet bara om den enhet som bedriver verksamhet med hushållsvattentjänster fullgör dessa uppgifter i samband med hushållsvattentjänsterna. I övrigt ingår dessa funktioner i upphandlingslagens tillämpningsområde. Också marknadsdomstolen ansåg i sitt avgörande MD 890–891/14 att en enhet som enbart hade haft hand om bortledande och behandling av avloppsvatten inte var en upphandlande enhet enligt försörjningslagen utan enligt upphandlingslagen.

Tabellen intill åskådliggör detta:

Vissa transporttjänster

Försörjningslagen tillämpas på byggande, service, underhåll och tillhandahållande av sådana nät som används i syfte att tillhandahålla offentliga transporttjänster med järnväg, spårväg, automatiserade system, trådbussar, bussar, linbana eller tunnelbana. Lagen tillämpas även på tillhandahållande av transporttjänster i ett nät för transporttjänster. Med ett nät för transporttjänster avses en tjänst som tillhandahålls enligt de villkor som en myndighet ställer för verksamheten. Villkoren kan gälla de rutter som trafikeras, den transportkapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtätheten.

Dessa funktioner omfattar i praktiken för det första tillhandahållande av transporttjänster enligt de villkor som en myndighet ställer. De som tillhandahåller sådana tjänster för allmänheten och de som uppfyller kännetecknen för en upphandlande enhet ska tillämpa försörjningslagen på sin egen upphandling. En sådan aktör är till exempel HST som tillhandahåller metro- och spårvagnstrafiktjänster i Helsingfors. Försörjningssektorerna omfattar även enheter som tillhandahåller olika aktörer nät för transporttjänster genom att planera, styra och organisera transporttjänster och genom att låta bygga nät för transporttjänster. Även trafikreglering i anslutning till den verksamhet som nämns ovan är försörjningsverksamhet som avses i bestämmelsen. De behöriga myndigheter som anges i 181 och 182 § i lagen om transportservice (320/2017, transportservicelagen) är upphandlande enheter. De behöriga myndigheterna fastställer i enlighet med transportservicelagen allmänna bestämmelser för trafiktjänsterna och utfärdar den allmänna trafikplikten med avseende på trafiktjänsterna.

Behöriga vägtrafikmyndigheter är enligt 181 § i transportservicelagen de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna, samt de kommunala myndigheter som nämns i 181 § 2 mom. och de regionala myndigheter som nämns i 3 mom. i den lagen. Kommuner eller andra upphandlande enheter som inte är behöriga myndigheter enligt transportservicelagen eller som inte organiserar, styr eller planerar transportnät så att de kan anses tillhandahålla nät ingår däremot inte i försörjningslagens tillämpningsområde.

De behöriga järnvägstrafikmyndigheter som avses i trafikavtalsförordningen är enligt 182 § i transportservicelagen Kommunikationsministeriet och inom sitt behörighetsområde samkommunen Helsingforsregionens trafik. Behöriga myndigheter i ärenden som gäller annan spårtrafik är inom sina behörighetsområden de kommunala och regionala myndigheter som nämns i 181 § 2 och 3 mom. i transportservicelagen.

Försörjningsverksamhet bedrivs också av enheter som tillhandahåller järnvägsnät genom att planera, styra och organisera transporttjänster och ingå avtal om bannätet och dess användning. Transporttjänstverksamhet är dessutom banhållning enligt banlagen (110/2007), dvs. planering, förvärv, byggande och underhåll av en järnväg och fast egendom som hänför sig till den samt trafikreglering. Transporttjänster tillhandhålls på bannätet i Finland enligt villkor av olika myndigheter till exempel så att myndigheten bestämmer vilka nät som kan användas för att tillhandahålla tjänsterna. Banhållning hänför sig till verksamheten i järnvägsnätet.

Försörjningslagen tillämpas också på underhåll av flygplatser och kusthamnar eller inlandshamnar samt på annan verksamhet i syfte att tillhandahålla flygplatser, kusthamnar, inlandshamnar eller terminaltjänster för dem som idkar trafik i luften, till havs eller på inre vattenvägar. Till upphandling som hänför sig till serviceverksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde räknas således till exempel uppförande av terminalbyggnader och inköp av tjänster för fastighetsskötsel i anslutning till byggnaderna. EG-domstolen har i ett mål som gällde Lissabons flygplats (C-247/89, kommissionen mot Portugal) konstaterat att anbudsförfarandet för uppbyggnaden av ett telekommunikationssystem, såsom en telefonväxel, omfattades av försörjningsdirektivets tillämpningsområde.  Myndigheten i fråga hade till uppgift att sörja för administrationen av trafiktjänster och uppbyggnaden av den infrastruktur som behövdes.

Posttjänster

Försörjningslagen tillämpas på tillhandahållande av de samhällsomfattande tjänster som avses i 3 kap. i postlagen (415/2011). Enligt 14 § i postlagen ska det i hela landet finnas ett permanent utbud av samhällsomfattande posttjänster som ska vara tillgängliga på jämlika villkor. I de samhällsomfattande tjänsterna ingår enligt 15 § i lagen brevförsändelser som väger högst två kilogram och postpaket som väger högst tio kilogram och som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett insamlingsställe för att transporteras av ett postföretag samt postförsändelser som väger högst tjugo kilogram som ankommer till landet samt rekommendations- och försäkringstjänster för dessa postförsändelser.

Genom kommissionens beslut 6.8.2007 är vissa posttjänster i Finland, med undantag för Åland, befriade från tillämpningen av försörjningsdirektivet. Beslutet grundar sig på en ansökan till kommissionen som lämnats av Finland. Beslutet finns i sin helhet i Europeiska unionens officiella tidning (EUT 18.8.2007 L215/21).

Upphandlingskontrakt som avser flera typer av verksamhet

Vid upphandling som gäller flera typer av verksamhet tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet vars behov upphandlingen huvudsakligen tillgodoser. Definitionen av upphandlingens huvudsakliga syfte kan grunda sig på en bedömning av de behov som upphandlingen ska tillgodose. Den upphandlande enheten gör denna bedömning när den bedömer kontraktets värde och utarbetar anbudsförfrågan.

Om det är omöjligt att avgöra vilken verksamhet som upphandlingen huvudsakligen gäller, tillämpas alltid antingen upphandlingslagen eller försörjningslagen. Om någon av verksamheterna omfattas av försörjningslagens tillämpningsområde och någon annan av upphandlingslagens tillämpningsområde, och det inte är helt klart vilken verksamhet som upphandlingen i högre grad gäller, tillämpas upphandlingslagen. Om en av dessa verksamheter omfattas av försörjningslagens tillämpningsområde och en annan verksamhet inte omfattas av tillämpningsområdet för vare sig försörjningslagen eller upphandlingslagen, tillämpas i oklara fall försörjningslagen.

Direkt konkurrensutsatt verksamhet

En bransch med konkurrensutsatt verksamhet kan utelämnas ur tillämpningsområdet för upphandlingsbestämmelserna. När verklig konkurrens konstateras föreligga inom en viss bransch är det möjligt att inte iaktta procedurbestämmelserna. På denna grund har till exempel telebranschen, vissa posttjänster och produktion och försäljning av el uteslutits ur tillämpningsområdet.

Enheter som är verksamma i branschen kan antingen ensamma eller tillsammans med andra upphandlande enheter lämna ansökan om uteslutande av branschen direkt till Europeiska unionens kommission. Ansökan ska sändas till Arbets- och näringsministeriet för kännedom.