Upphandlingslagen fastställer inte minimitidsfrister för nationell upphandling. Den upphandlande enheten ska fastställa dem själv.
Vid fastställandet av tidsfrister ska man beakta upphandlingens omfattning och karaktär samt den tid som krävs för utarbetandet av anbudet.
Utifrån rättspraxis kan man säga att om den upphandlande enheten fastställt kortare än två veckor för lämnande av anbud så är tidsfristen i regel för kort. Tidsfristerna för upphandling bör med andra ord vara längre än 14 dagar.
Marknadsdomstolen bedömer den fastställda tidsfristen med beaktande av principen om likabehandling och icke-diskriminering. Upphandlingens karaktär och omfattning ska alltså vara skälig och i proportion till den givna tidsfristen. I rättspraxis har tidsfristens längd jämförts med till exempel upphandlingens karaktär och kvalitet samt de åtgärder som anbudsgivaren förutsätts vidta under anbudstiden.
Om det till exempel krävs platsbesök, presentationer eller leverans av varuprover, bör tidsfristen för anbuden vara längre än i mer ordinära upphandlingar. I fallet MAO:319/08 konstaterade marknadsdomstolen att anbudstiden varit orimlig för en upphandling av lätta skottsäkra västar, där anbudsgivaren förväntades leverera ett prov på en väst med specialstålplåtar inom två dagar från att anbudet lämnats in.
Tidsfrister för upphandling som överstiger EU:s tröskelvärde
Frågor kring tillämpningen av upphandlingslagen och förfaranden vid offentlig upphandling
Vi betjänar upphandlande enhet i ärenden som gäller offentlig upphandling, speciellt rådgivning om lagstiftningen. Vi rekommenderar att du i första hand använder vår serviceadress.