Organiseringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet överförs från kommunerna till välfärdsområdena 1.1.2023. Reformen påverkar även upphandlingskontrakten på många sätt. På den här webbsidan har vi samlat våra svar på vanliga frågor som ställts till Rådgivningsenheten för offentlig upphandling.
INNEHÅLL:
Välfärdsområdet som upphandlande enhet
Samarbete mellan kommuner och välfärdsområden
Lagen om ordnandet av social- och hälsovården
Fråga: Kan välfärdsområdet fungera som upphandlande enhet redan före 2023?
Svar: Ett välfärdsområde kan med vissa begränsningar fungera som upphandlande enhet redan 2022.
Välfärdsområdet kan ingå kontrakt för en längre tid än den temporära förvaltningen och det kan ta i bruk optionsperioder för kontrakt som konkurrensutsatts av det temporära beredningsorganet. Välfärdsområdet kan också delta i gemensam upphandling. I nya kontrakt bör det beaktas att ett stort antal befintliga kontrakt kommer att överföras och att det därför inte är bra att öka överlappningarna. Beslut om upphandlingar fattas inom välfärdsområdena i enlighet med deras behörighetsbestämmelser.
De upphandlingar som grundar sig på organiseringsansvaret och som sker på basis av konkurrensutsättningar kan inledas först i början av 2023, när organiseringsansvaret har överförts till välfärdsområdena.
Även nuvarande sjukvårdsdistrikt, kommuner eller samkommuner kan genomföra upphandlingar under 2022 bara de beaktar välfärdsområdets behov. Överföringen av kontraktet ska i sådana fall beaktas vid konkurrensutsättningen och i kontraktet.
Fråga: På vilka villkor kan välfärdsområdet välja direktupphandling?
Svar: Varken upphandlingslagen eller annan lagstiftning innehåller några grunder för undantag i fråga om direktupphandling för välfärdsområden.
I 40 § i upphandlingslagen föreskrivs om förutsättningarna för direktupphandling och i 41 § om direktupphandling vid kompletterande beställningar. Direktupphandling ska alltid kunna motiveras i enlighet med upphandlingslagen. Det är möjligt utannonsera direktupphandlingen i enlighet med 131 § i upphandlingslagen.
Dessutom gäller 110 § i upphandlingslagen särskilda situationer vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster. Den upphandlande enheten får använda direktupphandling i enskilda fall, om det med hänsyn till tryggandet av ett vård- eller klientförhållande som är betydelsefullt för klienten skulle vara uppenbart oskäligt eller särskilt oändamålsenligt att ordna ett anbudsförfarande eller byta tjänsteleverantör. Paragrafen kan tillämpas endast i särskilda och exceptionella fall. Man bör observera att beslut om direktupphandling som fattas med stöd av 110 § ska fattas separat för varje enskild kund.
Grunderna för direktupphandling har tolkats snävt i rättspraxis. Direktupphandling har behandlats exempelvis i fallen:
Varje fall måste alltid bedömas skilt för sig.
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan välfärdsområdet ta i bruk någon kommuns nuvarande informationssystem genom direktupphandling genom att hänvisa till tidtabellen för reformen?
Svar: Den upphandlande enheten ska alltid kunna motivera direktupphandling i enlighet med upphandlingslagen. Enheten ansvarar för att motiveringen är korrekt.
Enligt 40 § 2 mom. 4 punkten i upphandlingslagen kan enheten välja direktupphandling om det är absolut nödvändigt att ingå ett kontrakt och det är omöjligt att iaktta de föreskrivna tidsfristerna på grund av synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upphandlande enheten inte har kunnat förutse och som är oberoende av enheten.
Vid kompletterande beställningar får enheten enligt 41 § i upphandlingslagen välja direktupphandling när varuupphandlingen hos den ursprungliga leverantören är en kompletterande beställning vars syfte är att delvis ersätta eller utvidga en tidigare leverans eller utrustning. En förutsättning för detta är att ett byte av leverantör skulle leda till upphandling av varor med annorlunda tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller oproportionerliga tekniska svårigheter vid drift och underhåll. Förutsättningarna har tolkats snävt.
Enligt förarbetena till lagen (RP 108/2016 rd) kan en omständighet som den upphandlande enheten ansvarar för i enlighet med artikel 32.2 c i upphandlingsdirektivet inte utgöra grund för direktupphandling. Omständigheten ska vara brådskande och sådan att den upphandlande enheten inte rimligen har kunnat förutse den. Som sådan brådska som avses i bestämmelsen kan således inte betraktas den omständigheten att den upphandlande enheten dröjt med att genomföra upphandlingen. En ytterligare förutsättning är att upphandlingen är nödvändig. En upphandlande enhet som åberopar bestämmelsen måste kunna visa att det föreligger förutsättningar för tillämpning av den aktuella undantagsgrunden.
Enligt rättspraxis får man inte åberopa en grund för direktupphandling längre eller i större utsträckning än vad grunden förutsätter tidsmässigt. Om direktupphandling används med åberopande av brådska, ska den upphandlande enheten således säkerställa att kontraktet sägs upp med kort varsel.
I rättspraxis behandlas brådska som grund för direktupphandling bland annat i
Utvidgning av rätten att använda informationssystem genom beslut om direktupphandling i samband med kommunsammanslagningar har behandlats i fallen
I Marknadsdomstolen har direktupphandling behandlats exempelvis i fallen:
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan det göras ändringar i upphandlingsvolymen i det ramavtal som överförs till välfärdsområdet?
Svar: I upphandlingskontrakten ska under kontraktsperioden iakttas de villkor som var kända i konkurrensutsättningsskedet. Det går inte att göra ensidiga ändringar i kontrakt. I första hand iakttas villkoren för kontraktet och ändringar är möjliga i enlighet med dem.
Om det i kontraktet inte har avtalats närmare om villkoren för ändringar, kan ändringar övervägas med beaktande av 136 § i upphandlingslagen. En ändring av upphandlingens volym kan vara en sådan ändring av kontraktet som är förbjuden enligt 136 § i upphandlingslagen. Enligt rättspraxis kan ramavtal utnyttjas upp till ett på förhand angivet maximivärde, varefter rättsverkningarna upphör och kontraktet inte längre kan användas. Om det görs en väsentlig ändring i kontraktet, kan den upphandlande enheten säga upp kontraktet med stöd av 137 § i upphandlingslagen.
Enligt upphandlingslagen är dock ändringar av ringa värde tillåtna i kontrakt. Värdet av ändringen ska vara lägre än 10 procent av det ursprungliga värdet av ett tjänste- eller varuupphandlingskontrakt eller lägre än 15 procent av det ursprungliga värdet av ett byggentreprenadkontrakt. Om flera sådana ändringar görs successivt, får det kumulativa värdet av ändringarna uppgå till högst ovan nämnda 10 procent eller 15 procent av kontraktets värde. Ytterligare krav är att EU-tröskelvärdena eller de nationella tröskelvärdena för upphandling av social- och hälsovårdstjänster eller andra särskilda tjänster eller koncessioner inte överskrids, och att ändringen inte påverkar kontraktets övergripande karaktär.
Volymen av de upphandlingskontrakt som överförs från kommunerna till välfärdsområdena får alltså inte väsentligt ändras jämfört med vad som ursprungligen har beaktats i konkurrensutsättningen för kommunen i fråga. Om det till exempel är fråga om ett kontrakt om stödtjänster som ska delas mellan kommunen och välfärdsområdet, ska välfärdsområdet hålla sig till volymen för den del som överförs.
Om en samkommun, en kommun eller ett sjukvårdsdistrikt ansluter sig till framtida gemensamma upphandlingar och avsikten är att överföra upphandlingskontraktet till välfärdsområdet, är det bra att också beakta värdet och mängderna av välfärdsområdets framtida upphandlingar när upphandlingens värde och omfattning anges.
Ramavtal och till exempel omfattningen av dem har behandlats av EU-domstolen och i inhemsk rättspraxis bland annat i fallen
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan välfärdsområdet utnyttja ett ramavtal som överförs till området 1.1.2023?
Svar: Välfärdsområdet kan använda det ramavtal som överförs till området i enlighet med villkoren för kontraktet. Föremålet för upphandlingen får inte ändras och dess egenskaper får inte utvidgas från det som anges i upphandlingsannonsen och upphandlingsdokumenten. I rättspraxis har det fastställts att nya upphandlande enheter i regel inte kan tas med i ramavtalet under avtalets giltighetstid. I fråga om de kontrakt som överförs från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdet är det dock inte fråga om att i efterhand ta in nya upphandlande enheter i arrangemanget, utan om en lagstadgad ändring.
Fråga: Är det möjligt att utvidga befintliga/överförda upphandlingskontrakt till att gälla hela välfärdsområdet?
Svar: I upphandlingskontrakten ska under kontraktsperioden iakttas de villkor som var kända i konkurrensutsättningsskedet. Det går inte att göra ensidiga ändringar i kontrakt. I första hand iakttas villkoren för kontraktet och ändringar är möjliga i enlighet med dem.
Enligt 136 § i upphandlingslagen får det inte göras några väsentliga ändringar i upphandlingskontraktet under kontraktsperioden utan ett nytt upphandlingsförfarande enligt lagen. Den upphandlande enheten ska alltså bedöma om ändringen i kontraktet är så väsentlig att den är förbjuden enligt 136 §. Om så är fallet ska det ännu bedömas om någon av de legitima grunder som räknas upp i paragrafen omfattar ändringen. Den upphandlande enheten kan göra en ändring i kontraktet utan konkurrensutsättning, om en sådan legitim grund lämpar sig för fallet.
Enligt rättspraxis kan ett enda kontrakt inte utvidgas till att gälla hela det nya välfärdsområdet. En utvidgning kan i princip vara möjlig om en eventuell utvidgning har beaktats i konkurrensutsättningen och kontraktsvillkoren.
Se också frågorna om direktupphandling
Information om förbjudna och tillåtna kontraktsändringar på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: När ska en anmälan om ändring av ett kontrakt göras?
Svar: Enligt upphandlingslagen behöver endast en del av de tillåtna ändringar som avses i 136 § anmälas. De ändringar som kräver anmälan är:
Värdet av varje ändring som avses i punkten får vara högst 50 procent av värdet av det ursprungliga kontraktet.
Värdet av varje ändring får vara högst 50 procent av värdet av det ursprungliga kontraktet.
De övriga ändringar som nämns i 136 § kräver ingen anmälan om ändring av kontrakt.
Kommunen ska göra en anmälan om ändring av kontrakt i de situationer som kräver anmälan och där avtalsändringen görs innan kontraktet överförs till välfärdsområdet. Välfärdsområdet gör en ändringsanmälan, om det ändrar ett eget avtal som redan överförts.
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Till vilken TED-annons ska kontraktsändringen länkas?
Svar: En anmälan om ändring av kontrakt ska länkas till annonsen i efterhand om den konkurrensutsatta upphandlingen. När ändringsannonsen görs behöver den upphandlande enheten numret på annonsen i efterhand och eventuellt andra uppgifter om konkurrensutsättningen av kontraktet.
Fråga: Hur kan ändringar i kontrakt och ansvaret för kontrakt riktas till välfärdsområdet, om det ursprungliga upphandlingskontraktet och annonserna i anslutning till det har utarbetats av kommunen?
Svar: I välfärdsområdesreformen är det fråga om en lagstadgad ändring av behörigheten från kommunerna till välfärdsområdena. Juridiskt sett är ansvaret för kontrakten således inte ett problem, och man behöver inte anmäla överföringen av kontraktet till exempel på det sätt som avses i upphandlingslagen.
Efter överföringen kan det finnas behov att ändra kontrakt. Då måste en ändringsanmälan publiceras (se de två föregående frågorna). Vid upphandlingar som överstiger EU:s tröskelvärden behövs TED-numret för den ursprungliga annonsen i efterhand. Om det uppstår problem med detta, lönar det sig att ställa närmare frågor till HILMAS användarstöd. Det är bra att nämna att det är fråga om ett kontrakt som överförts till välfärdsområdet.
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kontraktet upphör 31.12.2022 och i det ingår en option på ett år. Om välfärdsområdet vill ta i bruk optionen, kan kommunen besluta att optionen inte används i fråga om den del som blir kvar i kommunen?
Svar: Om kontraktet har delats mellan kommunen och välfärdsområdet, ansvarar vardera parten för att den egna delen av kontraktet uppfylls. Därför beslutar också varje avtalspart om användningen av optionen i enlighet med villkoren för kontraktet.
I regel bör upphandlingskontraktet under kontraktsperioden motsvara villkoren för konkurrensutsättningen. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för ändringar i upphandlingskontrakt finns i 136 § i upphandlingslagen. Utgångspunkten är att inga väsentliga ändringar kan göras i upphandlingskontraktet. Därför ska också optionen i regel genomföras i enlighet med de ursprungliga villkoren. Optionen kan alltså inte genomföras endast delvis, om man inte har överenskommit om det i de ursprungliga kontraktsvillkoren.
Om det är möjligt att fördela upphandlingskontraktet mellan välfärdsområdet och kommunen, övergår också optionsmöjligheten i det ursprungliga kontraktet till båda avtalen. Situationen ska alltid bedömas från fall till fall, med beaktande av villkoren för kontraktet och omständigheterna som helhet.
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan en avtalspart kräva ändringar i kontraktsvillkoren, om/när upphandlingskontraktet överförs till välfärdsområdet?
Svar: Utgångspunkten är att ändringar i kontrakt inte kan göras ensidigt. Enligt de avtalsrättsliga principerna är kontraktet bindande i den form det har ingåtts. Om avtalsparterna i samband med överföringen av kontraktet upptäcker att det behövs ändringar i kontraktet, kan de dock förhandla om dem tillsammans. Kontraktet kan ändras om det inte är fråga om en väsentlig ändring av kontraktet som strider mot ramvillkoren eller 136 § i upphandlingslagen.
Väsentliga ändringar i upphandlingskontrakten är förbjudna utan ny konkurrensutsättning, men i upphandlingslagen finns också bestämmelser om situationer där det är tillåtet att ändra kontrakt.
Marknadsdomstolen har behandlat ändringar i upphandlingskontrakt exempelvis i fallen
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Är det möjligt för kommunen och välfärdsområdet att bedriva horisontellt samarbete enligt 16 § i upphandlingslagen i fråga om tjänster inom social- och hälsovården och räddningsväsendet, tjänster i anslutning till kommunens uppgifter eller stödtjänster?
Svar: Det horisontella samarbete som avses i 16 § i upphandlingslagen utgör ett undantag från lagens tillämpningsområde. Det horisontella samarbetet kan enligt 16 § gälla endast sådana helheter där de upphandlande enheterna i samarbete och för gemensamma syften genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för. En förutsättning är dessutom att högst fem procent och en andel på högst 500 000 euro av de tjänster som berörs av samarbetet produceras för andra än avtalsparterna.
Förutsättningarna för horisontellt samarbete har preciserats i EU-domstolens rättspraxis, se till exempel
I rättspraxis har det preciserats att den uppgift som genomförs i samarbete inte behöver vara densamma för båda parter, utan ansvaren kan också vara motsatta eller i övrigt komplettera varandra.
Välfärdsområdena och kommunerna är separata offentliga samfund med egna uppgiftsområden. I regel har de inte samma uppgifter, men främjande av hälsa och välfärd har i lagstiftningen definierats som en gemensam uppgift för välfärdsområdena och kommunerna. I anslutning till detta kan kommunerna och välfärdsområdena ha behov av att komma överens om ett horisontellt samarbete till exempel i anslutning till motionsrådgivningen. Utöver främjandet av hälsa och välfärd har verksamheterna i många kommuner och välfärdsområden funktionella kopplingar. Frågor som gäller horisontellt samarbete måste därför alltid avgöras från fall till fall.
Stödtjänsternas ställning som offentliga tjänster i det allmännas intresse är mer mångtydig än till exempel de lagstadgade tjänster som upphandlande enheter ansvarar för. I EU-domstolens rättspraxis har det preciserats att upphandlingslagstiftningen inte tillämpas på samarbete mellan upphandlande enheter, när samarbetet avser verksamheter som är underordnade de offentliga tjänster som varje samarbetspartner ska tillhandahålla, även enskilt, i den mån dessa underordnade verksamheter bidrar till att nämnda offentliga tjänster faktiskt tillhandahålls.
Stödtjänster kan alltid tillhandahållas genom strukturerat samarbete, till exempel med ett bolag som är en anknuten enhet (se frågan om stödtjänster för sjukvårdsdistrikten).
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan en kommun och ett välfärdsområde i samband med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte av varandra upphandla workshopsverksamhet för unga eller annan workshopsverksamhet?
Svar: Se även svaret på frågan ovan. Upphandlingar kan vara möjliga om det är fråga om sådan upphandling som avses i 16 § i upphandlingslagen som sker mellan upphandlande enheter, det vill säga horisontellt samarbete. Det horisontella samarbetet kan endast gälla upphandling där de upphandlande enheterna i samarbete och för att uppnå gemensamma mål genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för. Uppgiften som genomförs i samarbete behöver inte vara densamma för båda parter, utan ansvaren kan också vara motsatta eller i övrigt komplettera varandra.
Välfärdsområdena och kommunerna ska bedöma hur förutsättningarna för horisontellt samarbete i verksamheten de facto uppfylls. Workshopparna och verksamhet som genomförs i övriga verksamhetsmiljöer i individ- eller gruppformat och som främjar livskompetensen samt arbets- och funktionsförmågan har en koppling till uppgifter i kontaktytorna mellan kommunens och välfärdsområdets verksamhet.
Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte hör till välfärdsområdets organiseringsansvar från och med 1.1.2023. Det är fråga om socialvård, men målen för dessa tjänster är också kopplade till sysselsättningen. Även kommunerna har mål i fråga om främjande av sysselsättning, och de ordnar sysselsättningstjänster lagstadgat (kommuner som deltar i kommunförsöket) och inom ramen för sin allmänna kompetens. Dessutom ansvarar kommunerna delvis för finansieringen av arbetsmarknadsstödet, och syftet med finansieringsansvaret är att uppmuntra kommunerna att erbjuda tjänster som främjar arbete och sysselsättning för långtidsarbetslösa. Ungdomsarbetet hör till kommunens uppgifter, och de olika formerna av ungdomsarbetet kan inkludera sådan workshopsverksamhet för unga som ordnas av kommunen. Ett av målen med workshopsverksamheten för unga är att förbättra ungdomars möjligheter att komma in på den öppna arbetsmarknaden. Därtill är det både kommunens och välfärdsområdets uppgift att främja invånarnas hälsa och välfärd.
Workshopparna har delvis samma målsättning, bland annat att främja hälsan, sysselsättningen och livskompetensen för de kunder som omfattas av tjänsterna. De tjänster som tillhandahålls enligt lag är oftast också offentliga tjänster av allmänt intresse.
Om en annan upphandlande enhet däremot ensidigt producerar tjänster för en annan upphandlande enhet med motsvarande villkor som en privat aktör på marknaden, utan att tjänsteproduktionen också främjar genomförandet av offentliga tjänster av allmänt intresse som den upphandlande enheten ansvarar för, kan det inte vara fråga om sådan upphandling av en annan upphandlande enhet som avses i 16 § i upphandlingslagen.
Om arrangören konkurrensutsätter produktionen av tjänsten kan kommunen eller välfärdsområdet i regel inte lämna anbud vid anbudsförfarandet utan att bolagisera tjänsten som erbjuds. En kommun och ett välfärdsområde kan därmed i praktiken endast delta i sådan tjänsteproduktion som sker mellan dessa två, om tjänsteproduktionen uppfyller de ovan nämnda villkoren för horisontellt samarbete mellan upphandlande enheter.
Fråga: Hittills har sjukvårdsdistriktet tillhandahållit stödtjänster för kommunen. Kan kommunen köpa stödtjänster direkt av välfärdsområdet när kontrakten har övergått?
Svar: Sjukvårdsdistriktet kan ha producerat stödtjänster för kommunen till exempel på basis av ställningen som anknuten enhet. I fortsättningen kommer kommunerna inte att utöva sådant bestämmande inflytande över välfärdsområdena som avses i upphandlingslagen. Om avtalet som överförs baserade sig på ställningen som anknuten enhet, är det inte längre möjligt att köpa stödtjänster efter att avtalet överförts. Enligt 69 a § i lagen om genomförande av vårdreformen kan ett välfärdsområde ändå sälja stödtjänster till en kommun eller samkommun under övergångsperioden som sträcker sig till slutet av 2023, om upphandlingen understiger de EU-tröskelvärden som avses i 26 § i lagen om offentlig upphandling och koncession.
Vid behov kan välfärdsområdet och kommunen bilda ett gemensamt bolag för stödtjänsterna. Då är bolaget i förhållande till dem en sådan anknuten enhet som avses i 15 § i upphandlingslagen.
Läs mera på rådgivningsenhetens webbplats
Fråga: Kan välfärdsområdet producera tjänster för andra välfärdsområden?
Svar: Med stöd av 53 § i lagen om välfärdsområden får välfärdsområdena producera tjänster genom samarbete om det föreskrivs om samarbete i lag eller om det är fråga om upphandling hos en anknuten enhet enligt 15 § i upphandlingslagen eller upphandling hos en annan upphandlande enhet enligt 16 § i upphandlingslagen (horisontellt samarbete). Enligt 16 § i upphandlingslagen tillämpas lagen inte på kontrakt mellan upphandlande enheter som i samarbete och för att uppnå gemensamma mål genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för. En ytterligare förutsättning för tillämpningen av paragrafen är att den verksamhet som kontraktet gäller huvudsakligen ska riktas till avtalsparterna: högst fem procent och en andel på högst 500 000 euro av de tjänster som berörs av samarbetet får produceras för andra än avtalsparterna.
Procentandelen är 10 och gränsen på 500 000 euro tillämpas inte när de tjänster som berörs av samarbetet inte inbegriper verksamhet som bedrivs på marknadsvillkor. Den procentuella begränsningen tillämpas inte när värdet på de tjänster som berörs av samarbetet och som producerats för andra än avtalsparterna uppgår till i genomsnitt mindre än 100 000 euro per år under de tre år som föregår kontraktets tilldelning. De anknutna enheter som är verksamma inom social- och hälsovårdstjänsterna har fram till slutet av 2022 en tillåten andel för försäljning till utomstående på fem procent och det finns ingen begränsning i euro.
Enligt 132 § i lagen om välfärdsområden får välfärdsområdet trots bolagiseringsskyldigheten dessutom sköta uppgifter enligt 131 § som egen verksamhet, om det i lag uttryckligen föreskrivs att välfärdsområdet får producera tjänster för någon annan aktör.
Fråga: Kan kommunerna och välfärdsområdet upphandla gemensamt?
Svar: Kommunerna och välfärdsområdena kan genomföra gemensam upphandling på flera olika sätt. De kan vid behov inrätta en gemensam inköpscentral. Med en inköpscentral avses enligt 4 § i upphandlingslagen en enhet som tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp till de upphandlande enheter som direkt eller indirekt äger centralen eller till sådana upphandlande enheter i fråga om vilka bestämmelser om rätten att tillgodogöra sig inköpscentralens verksamhet utfärdas särskilt. En förutsättning är att inköpscentralen utför de ovan nämnda uppgifterna och att den uttryckligen har grundats för att utföra dessa uppgifter eller att skötseln av dessa uppgifter har bestämts eller fastställts som centralens verksamhetsområde.
Dessutom kan kommuner och välfärdsområden genomföra gemensamma upphandlingar genom ett friare samarbete, till exempel i form av en upphandlingsring. I upphandlingsringen avtalar de upphandlande enheterna sinsemellan om att någon av de upphandlande enheter som deltar i den gemensamma upphandlingen genomför upphandlingsförfarandet också för andra upphandlande enheters räkning. På de inbördes ansvaren i upphandlingsringen tillämpas 21 § i upphandlingslagen. Om den gemensamma upphandlingen genomförs i alla deltagande upphandlande enheters namn och för deras räkning, ansvarar alla deltagande upphandlande enheter gemensamt för upphandlingsförfarandet.
Kommunerna och välfärdsområdet kan också komma överens om att genomföra en enskild konkurrensutsättning tillsammans. Även i dessa fall ansvarar kommunerna och välfärdsområdet tillsammans för att bestämmelserna i upphandlingslagen efterlevs till den del som upphandlingen har genomförts gemensamt. I upphandlingsannonsen ska anges de upphandlande enheter som deltar i konkurrensutsättningen.
Fråga: Kan välfärdsområdet använda Hansels kontrakt?
Svar: Lagen om inköpscentralen Hansel håller på att ändras så att också välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna kan vara kunder hos Hansel. Hansels kunder räknas upp i 3 § 1 mom. i lagen och det föreslås att välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna fogas till förteckningen i samband med lagreformen. Enligt förarbetena till ändringarna (RP 56/2021 rd) är avsikten att genom lagen om välfärdsområden överföra kommunernas uppgifter till välfärdsområdena. Eftersom kommunerna och samkommunerna för närvarande är kunder hos Hansel enligt lagen om Hansel, utvidgar ändringen i praktiken inte Hansels kundkrets. Kommuner och samkommuner, såsom sjukvårdsdistrikten, har gjort upphandlingar med hjälp av Hansels ramavtal och dynamiska inköpssystem. Genom lagändringen kan utnyttjandet av dessa kunders gemensamma upphandlingskontrakt fortsätta.
Enligt 3 § 2 mom. i lagen om Hansel kan bolagets kunder också vara sådana offentligrättsliga organ som avses i upphandlingslagen och som den upphandlande enheten enligt 1 mom. utövar bestämmande inflytande över. Således kan också sådana juridiska personer som välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna har bestämmande inflytande över, såsom bolag, stiftelser och föreningar, vara kunder hos Hansel Ab. På så sätt kan även kompetenscentren i bolagsform inom välfärdsområdena, såsom det kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning som ska inrättas, vara kunder hos Hansel Ab. Välfärdsområdenas affärsverk är delar av sådana välfärdsområden som avses i 70 § i lagen om välfärdsområden, de är alltså inte separata juridiska personer utan sådana kunder hos Hansel Ab som avses i 1 mom.
Fråga: När träder ändringen i lagen om Hansel i kraft?
Ändringen av lagen om Hansel (RP 56/2021 rd) behandlas för närvarande – dvs. i april 2022 – i riksdagen. Det är svårt att uppskatta när ändringen kommer att träda i kraft.
Fråga: Vilka specialvillkor som avviker från upphandlingslagen har ställts i lagen om ordnande av social- och hälsovård för konkurrensutsättning av upphandlingar?
Svar: I lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) finns delvis strängare villkor för upphandling än i upphandlingslagen. Bestämmelser om upphandling inom social- och hälsovården finns i 12 kap. i upphandlingslagen.
Enligt 8 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska välfärdsområdet ha tillräcklig kompetens, funktionsförmåga och beredskap för att kunna svara för ordnandet av social- och hälsovården, och det ska sörja för att tillgången till social- och hälsovårdstjänster motsvarar invånarnas behov under alla omständigheter. För att kunna uppfylla sitt organiseringsansvar ska välfärdsområdet ha sådan yrkesutbildad social- och hälsovårdspersonal och sådan administrationspersonal och annan personal som verksamheten kräver, förfoga över lämpliga lokaler och lämplig utrustning och ha andra behövliga förutsättningar för att sköta verksamheten. Dessutom ska välfärdsområdet ha en tillräcklig egen tjänsteproduktion för att kunna uppfylla sitt organiseringsansvar.
Trots det som nämns ovan får ett välfärdsområde emellertid helt och hållet anskaffa de medicinska och odontologiska stödtjänsterna samt specialkompetens i anslutning till dem av en privat tjänsteproducent, om det behövs för att trygga stödtjänsternas kvalitet, kompetens och kostnadseffektivitet.
I 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns specialvillkor för anskaffning av tjänster hos privata tjänsteproducenter. Välfärdsområdena får producera social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna och även annat stöd som anknyter till användningen av tjänsterna genom att skaffa dem från privata tjänsteproducenter på grundval av avtal, om det behövs för att sköta tjänsterna eller stödet på ett ändamålsenligt sätt. Välfärdsområdet ska dock sörja för organiseringsansvaret och för att tjänsterna tillhandahålls på lika villkor.
I lagen om ordnande av social- och hälsovård finns bestämmelser om bland annat:
Enligt 1 § 3 mom. i införandelagen (616/2021) tillämpas 14 § 2–9 mom. och 15–17 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård endast på avtal som välfärdsområdena själva har ingått, men inte på avtal som överförs från kommuner och samkommuner, om inte avtalsparterna kommer överens om något annat.
Frågor kring tillämpningen av upphandlingslagen och förfaranden vid offentlig upphandling
Vi betjänar upphandlande enhet i ärenden som gäller offentlig upphandling, speciellt rådgivning om lagstiftningen. Vi rekommenderar att du i första hand använder vår serviceadress.